Blogg

När Lantero deltog vid Mötesplats Offentliga Affärer hölls ett seminarium om hur kommuner kan arbeta mer strukturerat mot välfärdsbrottslighet.
Petter Tiger från Lantero ledde samtalet med Emrah Ercin, säkerhetsstrateg i Nacka kommun, och Lena Törneskär, kommunstrateg mot välfärdsbrott i Eskilstuna kommun. ### Från politiskt uppdrag till kartläggning I Nacka började arbetet med ett politiskt initiativ. Kommunledningen ville förstå hur utbrett problemet med välfärdsbrottslighet faktiskt var. Emrah Ercin berättar att det första steget blev att genomföra en systematisk kartläggning. För att skapa en bild av nuläget intervjuades kommunens direktörer om hur de såg på riskerna i sina respektive verksamheter. Parallellt granskades reglementen, inköpspolicyer och andra styrande dokument för att identifiera svagheter och förbättringsområden. Resultatet visade att riskerna inte bara handlar om enstaka händelser, utan om strukturer. Framför allt inom ekonomi, upphandling och avtalsuppföljning fanns utrymme att stärka processerna.
– Vi såg att det behövdes ett mer proaktivt och sammanhållet arbetssätt – inte en massa stuprör, säger Emrah. Kartläggningen blev också ett verktyg för att väcka frågan internt. Genom temadagar och utbildningar fick både chefer och medarbetare en gemensam förståelse för vad välfärdsbrottslighet innebär och varför den angår alla. ### Kunskap, engagemang och kultur Att öka medvetenheten är ett återkommande tema. I Nacka har seminarier och utbildningar gett tydliga effekter – personalen är mer uppmärksam på avvikelser och vågar lyfta frågor. Lena Törneskär i Eskilstuna håller med, men betonar vikten av att arbeta i flera lager:
– Det räcker inte att utbilda ledningen och tro att kunskapen sipprar ner. Jag behöver som strateg jobba nära förvaltningarna, lyssna på deras behov och anpassa insatserna. Hon beskriver hur hon tagit fram en intern film om systematiskt brottslighet för alla medarbetare, men också bjuder in sig själv till förvaltningar för att driva arbetet mer hands-on.
– Man måste ner i verksamheten. Det finns ingen ’one size fits all’, säger hon. På frågan om vad som ger störst effekt svarar Lena med ett leende:
Utbildning är bra – men skandaler är bättre. När konkreta fall uppmärksammas tvingas verksamheten agera. ### Riskerna i vardagen – från inköp till fakturor En central del av samtalet handlar om de praktiska riskerna i kommunernas vardag.
Emrah pekar på upphandlingar och inköp. – bland tecknas avtal med leverantörer utan att kommunen verkligen vet vem man handlar med. Bakgrundskontroller görs sällan tillräckligt noggrant, och avtalsuppföljningen är ofta bristfällig. Även attestflöden kan vara en svag punkt.
– Det går ibland för snabbt. Chefer får många fakturor och hinner inte granska ordentligt om innehållet stämmer mot avtalet, säger Emrah. Lena fyller i med ett konkret exempel:
– Det händer att medarbetare går på känsla och handlar utanför avtal. Jag minns en diskmaskin som köptes direkt i butik – leverantören visade sig ha företrädare dömda för bokföringsbrott. Det visar hur små vardagsbeslut kan bli stora risker. ### Samverkan som nyckel – Eskilstunas modell I Eskilstuna har arbetet utvecklats mot en mer samverkande modell. Lena beskriver hur kommunen samarbetar med polisen och Center mot arbetslivskriminalitet i myndighetsgemensamma insatser.
– Vi vill motverka osund konkurrens. När företag fuskar med skatter och arbetsvillkor skadas både arbetstagare och seriösa företagare. Kommunen använder flera konkreta verktyg: man begär ut uppgifter från Allmänna reklamationsnämnden, kontrollerar folkbokföring på industrifastigheter och följer upp föreningsbidrag.
Resultaten är tydliga – i över 25 samverkansinsatser har varje granskad verksamhet fått någon form av anmärkning. Lena arbetar även nära verksamheterna i praktiken. Hon sitter ofta ute på förvaltningar och hjälper till i konkreta ärenden – från föreningsbidrag till tillståndsfrågor.
– Jag ska egentligen jobba strategiskt, men jag är hellre operativ. Det är där man ser effekten. ### Ledning, mandat och uthållighet Både Emrah och Lena återkommer till ledningens betydelse. I Nacka har politiska beslut gett arbetet legitimitet och kontinuitet – det finns ingen sluttid.
– Kartläggningen gav oss mandat. Alla är med på tåget, säger Emrah. I Eskilstuna har Lena själv initierat en ny punkt i kommunstyrelsens internkontrollplan, som handlar om att följa upp hur förvaltningarna hanterar sina risker.
– Det är viktigt att bygga in frågan i styrningen, annars blir det bara tillfälliga satsningar. ### Råd till mindre kommuner Hur gör man om man inte har samma resurser?
Lena menar att politiskt stöd är första steget. – Visa hur frågan ser ut lokalt, ta fram konkreta exempel och förklara varför det angår alla. Få politiken med dig. Hon rekommenderar också att kommuner krokar arm med grannkommuner och med lokalpolisen.
– En liten kommun kan inte göra allt själv, men tillsammans finns kraft. Emrah håller med och tillägger:
– Börja enkelt. Gör en nulägesanalys, identifiera riskerna, och bygg en process för att följa upp och förbättra. ### ”Välfärdsbrott är våra gemensamma pengar” Avslutningsvis påminner båda om varför arbetet är viktigt.
Lena berättar om ett ärende där en person använt dubbla identiteter och fått bidrag i två kommuner – även för en bror som inte existerade.
– Välfärdsbrott är en upptäcktsbrottslighet. Utan kompetens och uthållighet hittar vi dem inte. Emrah sammanfattar:
– Det handlar om våra gemensamma pengar och om demokratin. Alla i kommunen har ett ansvar.

Vi har i en tidigare Intervju med säkerhetsexperten Joakim Karlén diskuterat riskhantering som en del av cybersäkerhetsarbetet. Nu följer vi upp med praktiska exempel, för att närmare illustrera temat. Nedan följer en nedkortade och förenklad sammanfattning av diskussionen. Fråga: För att bli mer konkret när det gäller riskhantering kan vi ta ett exempel som många kan relatera till: ransomware. Hur förhåller sig den typen av risk och problematik till de riskbedömningar man gör? Joakim Karlén: Ransomware är en generell risk som alltid finns där. I riskhanteringsarbetet bryter man ner det till en mer detaljerad nivå. Man tittar på sina informationstillgångar och identifierar risker som kan uppstå vid till exempel en ransomware-attack. Om vi tar ett konkret exempel: backuper till CRM-systemet. Om backupfilerna ligger kvar på samma server som själva systemet innebär det en tydlig risk. Den kan man värdera och arbeta med. Fråga: Hur ser arbetet ut mer konkret när man identifierat en sådan risk? Joakim Karlén: Om vi konstaterar att vi inte flyttar backupfilerna från servern ökar sannolikheten att problemet uppstår – den kan värderas som mycket hög. Samtidigt blir konsekvensen av ett ransomware-angrepp katastrofal. Det ger höga poäng på både sannolikhet och konsekvens, vilket gör att just den här risken får mycket hög prioritet. Då tar man fram en åtgärdsplan. Som ett exempel, om man separerar lagringsytorna och säkerställer att backuperna verkligen tas, minskar man inte risken för att ett angrepp sker. Däremot reducerar man konsekvenserna av angreppet. Det finns också åtgärder som minskar sannolikheten direkt. Ett vanligt exempel är att se till att alla operativsystem och programvaror hålls uppdaterade. Att uppdateringar genomförs regelbundet är en av de viktigaste åtgärderna för att minska risken för attacker från början. Här handlar det mer om sannolikheten än om konsekvensen. Fråga: Hur hänger begreppen incidenthantering och kontinuitetsplanering ihop med riskhantering? Joakim Karlén: De är en del av det övergripande arbetet. Incidenthantering handlar om att alla ska veta vad som ska göras när något inträffar – vem som leder arbetet, i vilken ordning åtgärder ska vidtas och hur rapporteringen ska ske. Det handlar också om att utbilda personalen i hur incidenter ska hanteras. Kontinuitetsplanering innebär att man förbereder alternativa sätt att driva verksamheten om det värsta skulle inträffa och man förlorar tillgång till viktiga system. ___ Diskussionen tar avstamp i Lanteros metodstöd för strukturering av cybersäkerhetsarbete.

Den 13 juni lanserade Svenska institutet för standarder (SIS) en ny standard för leverantörskontroll: SS 618000 Säkra affärer – Krav för säker leverantör. Samtidigt presenterades en teknisk specifikation, SIS/TS 618010, som beskriver hur efterlevnad av standarden kan verifieras av ett oberoende organ. ### Struktur för bedömning av leverantörer Standarden syftar till att professionalisera bedömningen av leverantörer och skapa en tydlig struktur för hur man ska utvärdera leverantörer vid inköp eller upphandlingar. Kraven som etableras i standarden SS 618000 kopplas till bland annat affärsstyrning, etik och ansvarstagande. Standarden adresserar också frågor om rutiner för hur information om leverantörer kan samlas in och dokumenteras. Sådan information kan handla om exempelvis ägarstruktur, förvaltningsmodeller eller tidigare erfarenheter på det aktuella temat. I förlängningen ska den här typen av beslutsstöd kunna bidra till en mer förutsebar hantering av leverantörsrisker, vilket inom offentlig sektor får en direkt koppling till resurshushållning och att förebygga välfärdsbrottslighet. ### Hjälp av externa organ Den kompletterande specifikationen (SIS/TS 618010) innehåller anvisningar för hur ett externt organ kan verifiera att en leverantör uppfyller kraven i standarden. Det kan användas i situationer där det finns behov av att visa på objektiv efterlevnad. Standardens tillämpningsområde är brett och riktar sig till både privat och offentlig sektor. För kommuner kan den vara relevant i sammanhang där man har behov av att skapa struktur för leverantörskontroll/-bedömningar och dokumentera underlaget för sina beslut. Det kan till exempel gälla prekvalificering i upphandlingar, riskanalyser eller i utvecklingen av interna rutiner för inköpsarbete. För de som vill fördjupa sig finns mer information om standarden på sis.se. ### Om SIS: Svenska institutet för standarder (SIS) arbetar generellt med att ta fram standarder som kan fungera som frivillig branschreglering, som därmed minskar behovet av tvingande lagstiftning. Arbetet sker i samverkan med företag, myndigheter och andra organisationer, och syftar till att skapa gemensamma ramar för kvalitet, säkerhet och transparens inom olika områden. Användningen av standarder är frivillig, men blir ofta vägledande för arbetet även för de aktörer som inte formellt tillämpar standarden.

Lantero gjorde en intervju med Uddevallas IT-strateg Thore Andersson, i samband med att ett pilotprojekt inleddes för att utvärdera Lantero Redact. Tjänsten handlar om att ta hjälp av AI med att bedöma och göra maskering av dokument som begärs ut som allmän handling. Maskering av allmän handling är ett område som utmärks av att det oväntat kan komma betydande arbetstoppar, där man får svårt att planera och budgetera för arbetet och där fel kan får betydande konsekvenser. Nedan följer en rensad transkribering av intervjun. Vi står här med Thore Andersson, IT-strateg på Uddevalla kommun. Kommunen har nyligen startat ett pilotprojekt med Lantero Redact, en tjänst för maskering av handlingar när någon begär ut offentliga dokument. Fråga: Vad ser ni för nytta med en sådan här tjänst, och vad vill ni uppnå?
Thore Andersson: Vi har stora förhoppningar på det här projektet. Tjänsten är efterfrågad från flera håll i verksamheten, framför allt från upphandling och socialtjänsten. De lägger mycket tid på att maskera känslig information, och här kan AI-stöd underlätta arbetet betydligt. Fråga: Hur omfattande är det här problemet? Är det något som berör många tjänstemän, eller mer specifika delar av organisationen?
Thore Andersson: Det begärs ut många dokument från kommunen, vilket är en viktig del av vår transparens. Men ofta kan vi inte lämna ut all information – då måste vi maskera. Antalet begäranden har ökat över tid, vilket gör att arbetsbördan blivit större. Fråga: Går det att säga något om volymen?
Thore Andersson: Vi har inga exakta siffror just nu, men det handlar om tusentals dokument per år. Pilotprojektet ska hjälpa oss att kartlägga volymerna mer i detalj. Fråga: Är huvudsyftet främst att effektivisera resursanvändningen eller att förbättra arbetsmiljön?
Thore Andersson: Det handlar om båda delarna. Som SKR brukar säga: vi måste leverera 125 % välfärd med 75 % av resurserna. Det är vår verklighet. Därför måste vi använda våra personella resurser där de verkligen behövs och ta hjälp av IT-stöd där det är möjligt. Fråga: En rationell inställning till IT-budgeten, med andra ord.
Thore Andersson: Precis. Stort tack!

Lantero arrangerade ett webbsänt seminarium om infiltration av kriminella i offentlig verksamhet, så kallade "möjliggörare". Som expert deltog Catharina Lindstedt som specialiserar sig på otillåten påverkan, infiltration och möjliggörare för kriminella. Nedan följer en sammanfattning av seminariet. ### Vad är en möjliggörare? Möjliggörare, det är personer som, medvetet eller omedvetet, underlättar för kriminella aktörer att begå brott eller skydda sin verksamhet. Utgångspunkten är att fenomenet är relativt nytt i den offentliga diskussionen och att kunskapsläget ännu är begränsat. Därför betonas behovet av kunskapshöjning och ett mer strukturerat arbetssätt i kommuner och andra verksamheter. Lindstedt förklarar att organiserad brottslighet och kriminella nätverk i första hand drivs av att tjäna pengar, men även av att få och behålla makt. När samhällets synlighet och motåtgärder ökar i det ”öppna” våldet (skjutningar, sprängningar, narkotika) söker sig de kriminella under ”vattenytan” till andra intäktsströmmar – exempelvis inom välfärdssektorn, miljöbrott, bidragssystem och andra mindre synliga delar av offentlig verksamhet. För detta behöver de information, inflytande och skydd, vilket de skaffar sig genom olika typer av möjliggörare och ibland genom otillåten påverkan. ### Fyra kategorier Brottsförebyggande rådet delar in möjliggörare i fyra kategorier. Den manipulerande möjliggöraren kan vara en mindre erfaren tjänsteperson som har svårt att sätta gränser och därför låter sig styras. Den affärsmässiga möjliggöraren agerar medvetet för egen ekonomisk vinning och kan samarbeta med flera kriminella nätverk samtidigt, vilket skapar stora risker. Den upparbetade möjliggöraren börjar sitt arbete med goda avsikter men glider gradvis in i ett destruktivt beteende, exempelvis genom missnöje, sviktande lojalitet eller för att lojalitet till familj/släkt blir starkare än lojaliteten till arbetsgivaren. Ekonomiska problem kan också vara en faktor som ökar sårbarheten. Slutligen den placerade/infiltrerade möjliggöraren, som är ovanligare eftersom det kräver tid och kan motverkas av gedigna rekryteringsprocesser – men risken finns, särskilt i miljöer med svagare kontroller, till exempel i föreningslivet kopplat till bidrag. En central poäng är att många möjliggörare är omedvetna: de inser inte att deras handlingar underlättar för kriminella intressen. Det här skapar skuld och skam när det uppdagas, men också tystnadskultur. Därför behöver organisationer öka medvetenheten utan att misstänkliggöra enskilda, och i stället fokusera på funktioner och befattningar som är attraktiva mål. ### Tips för förebyggande arbete För att kunna arbeta förebyggande, föreslår Lindstedt att man arbetar med riskidentifiering för att hitta områden som kan vara särskilt utsatta. Här föreslår Lindstedt att man kartlägger sex områden där kriminella typiskt vill in: 1. Ekonomin (utbetalningar, upphandling, bidrag), 2. Strukturella/institutionella faktorer (befattningar nära politiska beslut och tung påverkan), 3. Sociala faktorer (områden med dålig tillit till myndigheter, låg öppenhet, rapporteringsobenägenhet i området), 4. Teknologiska (verksamheter med mycket teknik/informationsåtkomst), 5. Geografiska (platser med strategiskt läge, hamnar, stora trafikleder), 6. Information (funktioner som sitter på känslig eller omfattande information, t.ex. juridik, HR). Utifrån denna grund genomför man workshops där man – tillsammans och på funktionsnivå – listar sårbara roller och processer, och därefter gör riskanalyser med bedömning av sannolikhet och konsekvens. Resultatet blir ett mer nyanserat underlag för riktade bakgrundskontroller och andra åtgärder där de verkligen behövs, i stället för generella kontroller av ”alla och allt”. En väl genomförd kartläggning underlättar även för att motivera kontrollerna gentemot eventuella invändningar. ### Praktiska verktyg Flera praktiska verktyg lyfts: stärkta och ändamålsenliga bakgrundskontroller, medarbetarsamtal och medarbetarenkäter för att tidigt fånga upp sårbarheter (t.ex. ekonomisk press), samt tipsfunktioner från allmänheten för att upptäcka misstänkta mönster. Samtidigt påminner Lindstedt om risken för otillåten påverkan och hur tystnad kan sprida sig i en organisation om man inte arbetar systematiskt. ### Kulturarbete Utöver strukturer och rutiner krävs ett värderings- och kulturarbete. Policydokument räcker inte; man måste i gruppen konkretisera vad exempelvis ”mod” innebär i praktiken, hur man agerar när man utsätts, och vilket stöd ledningen ger. Ledarskapet behöver ”sätta tonen” så att handlingsplaner faktiskt används och inte stannar på papper. Poängen är att nästan alla i kommunal verksamhet vill göra gott för invånarna – kulturarbetet hjälper medarbetarna att omsätta det i handling även när trycket ökar. Avslutningsvis rekommenderas att börja i rätt ordning: kunskapshöjning, därefter kartläggning av attraktiva områden för kriminella, identifiering av särskilt sårbara funktioner/befattningar, och sedan riskanalys (sannolikhet/konsekvens) som grund för åtgärder som bakgrundskontroller, behörighetsstyrning, stödstrukturer och rapporteringsvägar. På så sätt blir arbetet hanterbart, träffsäkert och förankrat i både verksamhetens vardag och dess värdegrund.

I ett samtal med säkerhetsexperten Joakim Karlén diskuterar vi riskhantering och riskanalys inom ramen för arbetet med cybersäkerhet i mindre organisationer. Nedan följer en redigerad och något nerkortad version av samtalet. Vi på Lantero hjälper våra kunder att strukturera arbetet med lagar, regelverk och komplexa teman.
Idag ska vi tala om cybersäkerhet och specifikt om riskhantering eller -bedömningar. Med oss har vi Joakim Karlén, som har mångårig erfarenhet inom området. Fråga: Joakim, vad är det som gör riskbedömningar, riskhantering och riskanalys till en så viktig del av arbetet med cybersäkerhet?
Joakim: Det handlar om att riskbedömningar gör oss proaktiva. När man genomför en riskbedömning tittar man framåt och identifierar vad som kan hända, istället för att bara reagera på det som redan har inträffat. På så sätt blir riskbedömningen ett avgörande verktyg för att ligga steget före. Fråga: Vad består en riskbedömning av när det gäller informationstillgångar?
Joakim: Det är en process. Först behöver man ha identifierat sina informationstillgångar. Därefter samlas man i en grupp och går igenom varje tillgång för att identifiera både sannolika och mindre sannolika risker. Sedan värderar man riskerna. Fråga: Finns det ett etablerat sätt att mäta riskerna, eller skiljer det sig åt mellan olika verksamheter?
Joakim: Det finns skillnader, men i grunden gör de flesta på samma sätt. Man bedömer sannolikheten för att en risk ska inträffa, och man bedömer konsekvensen om den inträffar. Multiplicerar man dessa värden får man ett samlat riskvärde för varje tillgång. Fråga: Och praktiskt, hur används detta i arbetet?
Joakim: Ofta sker det i form av ett möte. Man har sin inventarielista över tillgångar och går igenom dem tillsammans med personer som har kunskap inom området. För varje tillgång listar man riskerna, bedömer sannolikheten och konsekvensen. På så sätt får man en strukturerad riskbild. Fråga: Vilka vanliga misstag ser du i det här arbetet?
Joakim: Det vanligaste är att man inte har rätt personer i rummet, eller att man inte vågar ta hjälp när man saknar den kompetens som krävs. Vi på Lantero arbetar med att strukturera den här typen av processer och har verktyg som hjälper organisationer att skapa en tydlig överblick över cybersäkerhetsarbetet. Har ni frågor om det här området eller vill titta närmare på våra mallar och exempel, är ni varmt välkomna att höra av er till oss. Stort tack för att ni har tittat!

I ett samtal med säkerhetsexperten Joakim Karlén diskuterar vi tillgångsförvaltning och hur ett sådant arbetet är en bra grund i ett strukturerat arbete med cybersäkerhet. Nedan följer en redigerad och något nerkortad version av samtalet. Fråga: Vad innebär tillgångsförvaltning inom cybersäkerhet?
Joakim: I grunden handlar det om att ha ett bra register över sina tillgångar – ett uppdaterat och etablerat dokument som visar vad organisationen behöver skydda. Fråga: Så det handlar om att göra en inventering? Vad ska man ta med i registret?
Joakim: Man ska identifiera vilken typ av tillgångar som finns: hårdvara, databaser och viktiga system. Alla dessa ska listas. Sedan anger man vem som är ansvarig för respektive tillgång, var den finns och vilken betydelse den har. Fråga: Hur stor behöver en organisation vara för att detta ska bli relevant?
Joakim: Det varierar mycket, beroende på hur mycket IT-utrustning och informationskällor man har. Även små organisationer kan ha många tillgångar. Men när man börjar närma sig 10–20 anställda, där alla har en dator och en telefon, då blir det i praktiken nödvändigt att upprätta ett register. Fråga: Vad krävs för att genomföra inventeringen? Finns det metoder eller verktyg man bör använda?
Joakim: Det behöver inte vara komplicerat. Det viktiga är att vara noggrann och inte missa någon del. Några personer med bra kännedom om organisationens IT sätter sig ner och gör en första lista – till exempel i ett Excelark eller en enkel mall. Fråga: Hur används registret sedan?
Joakim: Det blir en grund för riskbedömningen. Då kan man avgöra vilka tillgångar som är mest kritiska och behöver starkast skydd, och vilka som är mindre känsliga. Fråga: Finns det något som organisationer ofta glömmer när de gör ett sådant register?
Joakim: Ja, mobiltelefoner. De ses ibland som personliga prylar, men de är ofta kopplade till känsliga system och innehåller viktig information. Därför måste de tas med. Avslutningsvis: Lantero samlar mallar och exempel i vårt verktyg, vilket hjälper till att strukturera arbetet med cybersäkerhet och skapa överblick. Har ni frågor kring detta är ni varmt välkomna att kontakta oss. Tack för att ni tittade!

I juni 2025 kom en dom från Kammarrätten i Göteborg gällande ett överklagande om sekretess kring e-post gällande visselblåsarutredningar. Den klagande hade begärt att få ta del av handlingar kopplat till ett visselblåsarärende. De handlingar som det gällde var dialog via e-post mellan en handläggare på kommunens interna visselblåsargrupp och den externa leverantör (Lantero). Den externa leverantören har som uppdrag att assisterade kommunens interna grupp i deras bedömningar av inkomna rapporter. En av rättsfrågorna som behandlades var om dessa e-post kunde anses vara offentlig handling eller ej. Den klagande menade att all e-post som skickats mellan den interna utredningsgruppen och utomstående ska registreras och diarieföras och ses som offentlig handling. Kommunstyrelsen å sin sida menade att de meddelanden som det gäller avser ett ärende som inte var slutbehandlat. Överklagandet avslogs av Kammarrätten som bland annat argumenterade att Lantero AB inte är en självständig part i sammanhanget utan en del i kommunens interna rapporteringskanal (visselblåsarfunktion) i enlighet med lagen (2021:890) om skydd för personer som rapporterar om missförhållanden och att dialogen har skett inom ramen för den funktionen. De aktuella e-postmeddelandena får därmed anses framställda inom myndigheten och är inte allmänna på grund av att de har skickats mellan tjänstemannen i kommunen och anställd vid Lantero AB. Lantero kan konstatera att detta är en enskild dom av Kammarrätten. Det går således inte att förutsätta att andra liknande situationer kommer få samma utfall, men det indikerar att den dialog som sker mellan handläggare på kommunen och extern utredare ses som internt material och inte per definition är att anse som offentlig handling. Samtidigt anser vi att det är bättre att i möjligaste mån undvika dialog kring ärenden via e-post och försöka hantera detta på annat sätt t.ex. direkt i handläggarverktyget som ofta har stöd för detta. Vill du ta del av avgörandet i sin helhet, hör av dig till info@lantero.se

Bisysslor för anställda är något som det finns särskilda skäl att hålla koll på inom det offentliga. Dels kan det ge indikationer på var det finns medvetna försök att missbruka systemen. Dels är det en uppenbar källa till intressekonflikter kopplat till myndighetsbeslut. Formerna för hur man kontrollerar och följer upp bisysslor är inte komplicerade och som med mycket annat gäller det mest att få principer och rutiner på plats. ### Etablera principer När det gäller principer har man som organisation anledning att definiera vad som potentiellt kan vara förtroendeskadliga bisysslor. Det vill säga när en bisyssla kan – eller kan uppfattas – stå i konflikt med objektivt beslutsfattande hos en anställd. Både besluten och det upplevda oberoende spelar alltså roll. En annan princip som naturligt behöver etableras är vilka roller som är känsliga. Det handlar då om vilka beslut som rollen ansvarar för eller fattar. Det kommer normalt sett att röra beslut kopplade till ett tydligt ekonomiskt värde, som bygglov, olika typer av tillstånd eller upphandlingar. ### Sätt rutiner De rutiner som behöver specificeras kan vara när man gör kontroller, hur det görs, vad som ska anmälas och vem som fattar beslut. Förslagsvis gör man kontroller i samband med anställning, vid medarbetarsamtal och kanske någon typ av löpande stickprov. Men det kan också finnas andra tillfällen som är lämpliga utifrån verksamhetens art eller andra särskilda omständigheter. Utgångspunkten är normalt sett att bisysslor ska anmälas av den anställda, men det behöver finnas etablerade former för hur man som organisation gör aktiva kontroller och det behöver finnas regler för vad som diarieförs, sparas och kanske till och med delas med utvalda delar av organisationen. Det måste vara tydligt vilka bisysslor som ska anmälas och vem som fattar besluten. ### Ta hjälp av andra I vanlig ordning kan man ta hjälp av andra som redan gjort arbetet. Utgå från befintliga checklistor, styrdokument och rutiner när ni sätter upp det för er organisation. Har man en mer ambitiös agenda så kan man titta på kommuner eller myndigheter som ligger särskilt långt fram på området. Men för många är det mer relevant att titta på förlagor från närliggande kommuner eller snarlika myndigheter. Lantero samlar bra exempel i vår tjänst FraudFinder, men det kan för många vara nog så enkelt att prata med befintliga kontakter i grannkommunen eller motsvarande. Som vanligt uppskattar vi på Lantero både tankar, synpunkter och förslag på bra exempel som vi skulle kunna lyfta fram i våra kontakter med den offentliga sektorn.

Visselblåsarkanalen är ett tema som har betydelse för stora delar av såväl företag som myndigheter. Inom kommunsektorn finns det närliggande verktyg i de tipskanaler där allmänheten kan rapportera om övertramp och missbruk av välfärdssystemen. Den uppenbara skillnaden är alltså att visselblåsarkanalen riktar sig mot anställda och handlar om arbetsrelaterade missförhållanden, medan tipskanalen för allmänheten handlar om utomståendes missbruk av systemen. Exempelvis observationer kring hur individer eller företag får stöd på felaktiga grunder eller bedriver verksamhet som är oförenlig med de regler som gäller inom kommunen. ### Möjliggörare på insidan När anställda rapporterar om observationer om välfärdsrelaterade missförhållanden så är det ofta ärenden av en särskild betydelse, eftersom det då kan vara tal om ett systematiskt bedrägeri som möjliggörs av någon på insidan. Det vill säga problematik som närmar sig det systemhotande.. När det sedan kommer till handläggningsarbetet så står visselblåsartjänsten normalt sett på egna ben och i de flesta fall finns det sedan länge en etablerad rutin för hanteringen. Från perspektivet välfärdsbrott bör man hur som helst se till att visselblåsarteamet är införstått med hur arbetsrutinerna ser ut kring uppföljning av välfärdsbrott specifikt. Kontakter bör etableras och förväntningar kring samverkan utformas och dokumenteras. ### Vad faller utanför ramen för visselblåsarkanalen? Särskild uppmärksamhet bör fästas vid ärenden som riskerar att falla utanför ramen för visselblåsarärenden, men som indikerar överträdelser som kan vara en del av en större bild, med systematiserade missbruk av välfärdssystemen. ### Löpande fortbildning Här kan det finnas skäl att säkerställa att det finns ett löpande samarbete mellan handläggargrupperna. Dessutom bör man ha en plan med fortbildning och information kring utvecklingen på området välfärdsbrott. I vissa fall kan grupperna som hanterar tips från allmänheten respektive visselblåsarärenden sammanfalla. Samma – eller delvis samma – personer ingår då i handläggarteamen. Men om så inte är fallet bör man istället etablera forum där det finns en etablerad kontakt med löpande avstämningar.