Regelefterlevnad – Digitala verktyg och personligt stöd

I början av april publicerade Nationellt underrättelsecentrum en rapport om hur den organiserade brottsligheten missbrukar Försäkringskassans förmåner. Och mer specifikt hur missbruket ser ut inom assistansersättning. Exempelvis konstateras att inom samtliga av de 62 största bolagen inom assistansersättningstjänster arbetar personliga assistenter som är aktiva inom eller har kopplingar till kriminella nätverk. ### Värdet av att samköra datakällor En viktig slutsats från rapporten är att det finns ett stort värde i att kunna samköra olika datakällor om man vill förstå och förebygga missbruket. Det framstår som sorgligt att se hur aningslöst man har agerat inom det offentliga och hur länge politiken har valt att blunda för allvaret i de varningssignaler som har funnits under så lång tid. Historiskt sett har den svenska utgångspunkten varit tillit och en inställning att kontroller innebär misstro, eller nästan en kränkning. Rapporten från Nationellt underrättelsecentrum blir ännu ett vittnesmål om kostnaden för samhällets aningslöshet – inte minst inom assistansersättningsområdet. ### Försiktig inställning bland tjänstemän Vi som är i ständig kontakt med kommuner kring deras arbete mot välfärdskriminalitet ser ofta exempel på hur hänsyn kring personlig integritet sätter käppar i hjulet för effektiva kontroller. Kommuners tjänstemän har ofta inte laglig möjlighet att dela uppgifter med andra myndigheter och måste vare synnerligen försiktiga med hantering av personuppgifter från de ansökningar och handlingar som kommer in till myndigheten. ### Nya verktyg på gång Från regeringshåll arbetar man med de juridiska frågorna och vi ser successivt bättre möjligheter för kommuner och myndigheter att agera. Men processerna är långsamma och när tolkningsutrymmet är stort väljer många att agera med försiktighet eller vänta på tydlig praxis innan man lägger om sina rutiner. Ett par slutsatser vi drar från rapporten och våra erfarenheter är: - Betydelsen av bakgrundskontroller. Både att det finns rutiner och att man har verktyg och metoder som är ok att använda. - Värdet av att fler kommuner sätter upp möjligheter för medborgare att komma med tips och observationer. Det vanligaste hindret vi ser är oro kring legala aspekter. Vår bild är dock att detta inte innebär avgörande hinder. Från Lanteros håll försöker vi hålla oss ajour med utvecklingen och diskuterar löpande de juridiska ramarna med jurister inom det offentliga. Tveka inte att höra av er om ni vill ta del av våra tankar eller hjälpa oss att bättre förstå utmaningarna ute i era verksamheter. de här frågorna, för att kunna utveckla vår kunskap, våra perspektiv och vårt underlag. ### Vad är Nationellt underrättelsecentrum? Nationellt underrättelsecentrum är myndigheternas gemensamma satsning mot organiserad brottslighet. Sedan 2009 samverkar statliga myndigheter med underrättelser och operativa insatser mot kriminella individer, nätverk och fenomen i en satsning mot den organiserade brottsligheten. 14 myndigheter deltar i satsningen som sker på uppdrag av regeringen. De myndigheter som deltar i satsningen är Arbetsförmedlingen, Ekobrottsmyndigheten, Försäkringskassan, Kriminalvården, Kronofogdemyndigheten, Kustbevakningen, Migrationsverket, Pensionsmyndigheten, Polismyndigheten, Skatteverket, Säkerhetspolisen, Tullverket, Utbetalningsmyndigheten och Åklagarmyndigheten. Läs också gärna Dagens Juridiks artikel om rapporten.

Kommuners verksamhet styrs till stor del genom dokumentation som specificerar målsättningar, ansvar och arbetsformer. I arbetet mot välfärdskriminaliteten är det därför viktigt att gå igenom den dokumentationen och säkerställa att det perspektivet finns med och täcks in i dokumentationen. Givet att ambitionen på området har skruvats upp avsevärt – särskilt under det gångna året – är det här ett särskilt angeläget tema för kommuner som vill att arbetet ska bli effektivt. Eller annorlunda uttryckt; om ambitionsnivån ska omsättas i praktik så behöver den reflekteras i övergripande mål, budget och relevanta verksamhetsplaner. Det första man behöver göra är att kartlägga vilka de relevanta styrande dokumenten inom kommunen är, så att man sedan kan säkerställa att de tydligt lyfter fram vikten av långsiktigt arbete mot välfärdskriminalitet. Kartläggningen av vilken styrande dokumentation som är relevant kräver en del metodiskt jobb, men är inte i sig särskilt komplicerat. Det gäller att gå igenom och identifiera vilka dokument som hanterar vissa typer av information och processer. Det kan röra sig om: - Budget, det vill säga övergripande budgetallokering och prioriteringar i kommunen - Verksamhetsfokus, alltså styrning av målsättningar eller inriktning för verksamheten - Informationssäkerhet och i en vidare bemärkelse strategi kring IT- eller säkerhetsfrågor - Delegering och instruktioner till de bolag som helt eller delvis ägs av kommunen - Resursplaneringen med avseende på personal och hur man strategiskt och långsiktigt planerar för personalförsörjning, samt - Utbildning. Alltså planering av kunskapsutvecklingen av personalen När kartläggningen av styrande dokument är gjord behöver man förstås göra en genomgång med avseende på välfärdskriminalitet och vilka aspekter som behöver lyftas in eller ändras i dokumentationen. Det är bra att tänka på att motsvarande arbete har gjorts många gånger förut och att det finns gott om bra exempel att hämta från större kommuner, som ligger längre fram i arbetet. Lanteros rekommendation är alltid att man söker inspiration från dessa kommuner och hittar relevanta exempel som förlagor. Det går förstås också bra att kontakta Lantero. Vi har ständiga diskussioner kring de här frågorna och har mycket underlag i vår tjänst FraudFinder. Så tveka inte att höra av er!

Kommuners riskanalyser kan delas upp i två delar, där man initialt utgår från de styrdokument och rutiner som finns, för att sedan analysera hur rutinerna tillämpas i praktiken. ### Separata analyser för delar av organisationen En operativ riskanalys bör göras för samtliga delar av organisationen där det finns risk för välfärdsbrottslighet, företrädesvis de delar där det finns pengaflöden och utbetalningar, men även där det finns olika former av myndighetsutövning i form av tillstånd, tillsyn eller intyg som kan öppna dörrar för annan brottslighet. Det är bra att dela upp arbetet i respektive operativ verksamhetsdel, så att man sen kan sammanställa det hela i en övergripande kartläggning. Genom att utgå från en mall kan man få en strukturerad bild av risker eller svagheter i arbetssätt, metoder och rutiner. Informationen kan samlas in genom intervjuer eller vid workshops med relevanta parter. ### Konsultstöd eller interna resurser Det finns gott om konsulter som kan hjälpa till med de här processerna, men om man utgår från ett färdigt ramverk kan de flesta organisationer hantera såväl intervjuer som workshops med interna resurser. Exempel på vilken typ av frågeställningar som kan användas för att identifiera hot och risker är: - Om det finns tidigare kända situationer då en viss process har utnyttjats av kriminella. - Om processen innehåller beslut där det finns incitament för kriminella att försöka påverka processen. Eller - Om de som arbetar med processen kan ha incitament att utnyttja systemet för personlig vinning. Vidare tittar man på hur personer som inblandade i processen identifieras, vilka metoder som används för att säkerställa att dokument är korrekta eller hur man hanterar data. ### Bra myndighetsinformation Det finns mycket bra myndighetsinformation som stöd i att förstå riskbilder. Exempelvis Brås rapport Intyget som dörröppnare till välfärdssystemet. Operativa riskanalyser är ett väldigt praktiskt inriktat arbetssätt. När man har etablerat en initial analys är det sedan viktigt att sätta rutiner för regelbunden revision och uppdatering av riskanalysen. Rätt använt är det här ett verktyg som kan spara avsevärda pengar för det offentliga.