Regelefterlevnad – Digitala verktyg och personligt stöd

Kommuners arbete mot välfärdsbrottslighet innebär att strategiska politiska beslut ska omsättas i praktiska aktiviteter och alla delar av verksamheten behöver på olika sätt aktiveras och samordnas. ### Kommunens politiska prioriteringar Inriktningen i en kommuns verksamhet börjar i de prioriteringar som fastslås. På ett område som välfärdsbrottslighet – där det kan bli aktuellt att först etablera en strategisk inriktning för att sedan ha ett löpande arbete där strategin omsätts i taktiskt arbete inom många förvaltningar – kan det krävas egna strukturer som inte självklart är en del av organisationen sedan tidigare. Det man vill åstadkomma är att skapa en tydlighet i inriktningen på arbetet mellan olika delar av verksamheten och säkerställa att alla drar åt samma håll. ### Alternativa forum Genom att etablera forum som är specifikt dedikerade åt ett visst tema kan man förstärka diskussioner kring genomförande, uppföljning och återkoppling med värdefull kompetens som inte alltid annars hade blivit en del av diskussionen. Det kan röra sig om representanter för en viss förvaltning eller externa parter, som exempelvis polisen. Hur alternativa forum bör se ut eller vad som är ändamålsenligt att ha kommer att skilja sig stort mellan olika kommuner. Det är viktigt att balansera mellan det positiva i att det finns kontaktytor, och å andra sidan att många forum tar tid och riskerar att skapa möten som inte har någon uppenbar nytta för många tjänstemän. Om det inte är motiverat med egna forum för välfärdsbrottslighet så kan det med fördel vara en del av samma struktur som har ett bredare uppdrag inom trygghet och bekämpning av kriminalitet. ### Vilka forum? Man kan tänka utifrån vilka funktioner som bör finnas och vad som redan hanteras tillfredsställande av befintliga strukturer, innan man etablerar nya forum eller arbetsformer. För att få långsiktig stadga i välfärdsarbetet är det värdefullt att ha något beredande forum med representation från de partier som finns i kommunfullmäktige. Det kan då fungera som en beställare mot förvaltningen, med ett strategiskt anslag. Det är också bra att tänka i termer av en ledningsgrupp, där chefer från förvaltningen samordnar olika förvaltningar och prioriterar arbetet. Funktionen blir då en naturlig beställare av det mer konkreta operativa arbetet. Ibland är det bra att också ha en grupp där det operativa arbetet kan ledas och erfarenheterna från den praktiska verkligheten kan återföras till den strategiska planeringen. ### Samordnare Om man har etablerat olika forum på ett sätt som liknar förslagen ovan, så är det bra att låta någon individ ha ett totalt ansvar och vara en självklar deltagare i samtliga forum som arbetar på välfärdsbrottslighetstemat. Se bara till att samordnaren har ett starkt mandat och inte saknar formell tyngd i forumen.

Polisens Nationella antikorruptionsgrupp vill se ett obligatorium för anmälning av misstänkt korruption i kommuner och regioner. Idén är mallad på det upplägg som redan finns för statlig verksamhet. I en artikel i SvD beskrivs bakgrunden och kommenteras av Natali Engstam Phalén, specialist på myndigheten och tidigare bland annat generalsekreterare för Institutet mot Mutor. Engstam Phalén anser att det är orimligt med en så stor skillnad i synen på korruptionsreglerna mellan olika delar av offentlig sektor, då hon menar att förtroendeskadan är lika stor oberoende av i vilken del av offentlig sektor korruptionen sker. Ytterst handlar det alltid om hur skattemedel används.
Polisens Nationella antikorruptionsgrupp kom nyligen ut med en rapport om korruptionsbrott mellan den 1 november 2023 och 1 november 2024. Av 107 anmälningar stod kommuner och regioner för endast 15 stycken. Engstam Phalén drar slutsatsen att siffrorna speglar en generell obenägenhet att rapportera i kommuner och regioner, vilket hon bland annat kopplar till bristen på obligatorium när det gäller anmälan av korruptionsbrott. Den låga benägenheten att anmäla korruption inom kommuner och regioner har redan tidigare varit föremål för diskussion och bland annat uppmärksammats av Statskontoret. Skillnaden mot benägenheten inom statlig sektor blir än mer besvärande av att kommuner och regioner representerar en nästan fem gånger så stor verksamhet som den statliga sektorn. Sju av tio upphandlingar, till ett värde av 900 miljarder kronor per år, sker inom kommunsektorn. Det gör kommunala upphandlingar till ett uppenbart riskområde. Sektorn representerar dessutom ytterligare betydande värden genom alla direktupphandlingar, merparten av bidragsutbetalningar, tillståndsprövningar och bygglov. Allt detta är innebär stor risk för korruption. Engstam Phalén beskriver hur korruptionsmisstankar ofta hanteras genom att anställda köps ut, vilket gör att många fortsätter sin brottslighet på andra offentliga arbetsplatser. Korruptionen har med tiden blivit ett allt viktigare verktyg för den organiserade brottsligheten och är idag den huvudsakliga finansieringskällan inom den kriminella ekonomin.

För att arbetet mot välfärdskriminalitet ska vara effektivt krävs en bred förankring inom hela kommunen. Kunskap och medvetenhet kan inte begränsas till enskilda nyckelpersoner – det behövs en kultur där alla relevanta verksamheter får insikt i frågan och förstår sin roll i det förebyggande arbetet. Att sprida information och förankra insatserna brett är avgörande för att arbetet ska bli effektivt och upprätthållas över tid. ### Anpassning per yrkesgrupp Kunskap om välfärdskriminalitet bör integreras i det dagliga arbetet och vara en del av organisationens kompetensförsörjning. Kunskap och erfarenhet bör samlas centralt och det bör sedan finnas en strategi för att förse olika yrkesgrupper inom kommunen med rätt kunskap för att möta de utmaningar eller förstå de mönster som är relevanta inom respektive område. ### Olika nivåer av utbildning Det går att betrakta området som utbildning, kunskapsspridning eller löpande informationsinsatser. Specifik och mer djuplodande kunskap kan med fördel spridas i form av utbildningar som erbjuds särskilt utvalda individer eller grupper. Kunskapsspridning blir ett något mindre formellt sätt att dela erfarenheter till en bredare krets, exempelvis genom strukturerad dokumentation eller workshops. På en organisationsövergripande nivå finns det skäl att arbeta med en agenda för löpande informationsinsatser, där man medvetandegör organisationens satsningar mot välfärdsbrottslighet, visar vad som åstadkoms eller vilka som gör vad. På det sättet visar man också att frågan inte bara är en angelägenhet för vissa roller, utan något där allas engagemang i någon mån behövs. ### Inventera behov och fördela ansvar Den som sitter med det centrala ansvaret inom utbildningsfrågan behöver skapa en tydlig bild av vilka behov som finns och vilken information som behöver förmedlas till vilka medarbetare och med vilken frekvens. Oftast finns det bra strukturer att utgå från, så att man kan bygga vidare på befintliga arbetssätt och med de verktyg och arenor man brukar arbeta. Genom att fördela ansvar blir det enklare att hålla utbildningsmaterial, riktlinjer och kursunderlag aktuella. Det kan vara effektivt att involvera de medarbetare som är särskilt duktiga på ett område genom att formalisera ansvar och etablera en rutin för exempelvis återkommande workshops. ### Uppföljning och återkoppling En ofta underskattad komponent inom utbildning och informationsspridning är rutinerna för uppföljning och återkoppling. I samband med en kurs, workshop eller när en medarbetare läser ett nyhetsbrev så uppstår naturligt tankar, invändningar eller nya idéer. Genom att samla upp dessa göra man det möjligt att utveckla och förbättra materialet inför kommande utbildningar. I förlängningen blir det ett starkt verktyg för att höja kunskapen och förbättra arbetssätt. Videoversion