Regelefterlevnad – Digitala verktyg och personligt stöd

Polisens Nationella antikorruptionsgrupp vill se ett obligatorium för anmälning av misstänkt korruption i kommuner och regioner. Idén är mallad på det upplägg som redan finns för statlig verksamhet. I en artikel i SvD beskrivs bakgrunden och kommenteras av Natali Engstam Phalén, specialist på myndigheten och tidigare bland annat generalsekreterare för Institutet mot Mutor. Engstam Phalén anser att det är orimligt med en så stor skillnad i synen på korruptionsreglerna mellan olika delar av offentlig sektor, då hon menar att förtroendeskadan är lika stor oberoende av i vilken del av offentlig sektor korruptionen sker. Ytterst handlar det alltid om hur skattemedel används.
Polisens Nationella antikorruptionsgrupp kom nyligen ut med en rapport om korruptionsbrott mellan den 1 november 2023 och 1 november 2024. Av 107 anmälningar stod kommuner och regioner för endast 15 stycken. Engstam Phalén drar slutsatsen att siffrorna speglar en generell obenägenhet att rapportera i kommuner och regioner, vilket hon bland annat kopplar till bristen på obligatorium när det gäller anmälan av korruptionsbrott. Den låga benägenheten att anmäla korruption inom kommuner och regioner har redan tidigare varit föremål för diskussion och bland annat uppmärksammats av Statskontoret. Skillnaden mot benägenheten inom statlig sektor blir än mer besvärande av att kommuner och regioner representerar en nästan fem gånger så stor verksamhet som den statliga sektorn. Sju av tio upphandlingar, till ett värde av 900 miljarder kronor per år, sker inom kommunsektorn. Det gör kommunala upphandlingar till ett uppenbart riskområde. Sektorn representerar dessutom ytterligare betydande värden genom alla direktupphandlingar, merparten av bidragsutbetalningar, tillståndsprövningar och bygglov. Allt detta är innebär stor risk för korruption. Engstam Phalén beskriver hur korruptionsmisstankar ofta hanteras genom att anställda köps ut, vilket gör att många fortsätter sin brottslighet på andra offentliga arbetsplatser. Korruptionen har med tiden blivit ett allt viktigare verktyg för den organiserade brottsligheten och är idag den huvudsakliga finansieringskällan inom den kriminella ekonomin.

För att arbetet mot välfärdskriminalitet ska vara effektivt krävs en bred förankring inom hela kommunen. Kunskap och medvetenhet kan inte begränsas till enskilda nyckelpersoner – det behövs en kultur där alla relevanta verksamheter får insikt i frågan och förstår sin roll i det förebyggande arbetet. Att sprida information och förankra insatserna brett är avgörande för att arbetet ska bli effektivt och upprätthållas över tid. ### Anpassning per yrkesgrupp Kunskap om välfärdskriminalitet bör integreras i det dagliga arbetet och vara en del av organisationens kompetensförsörjning. Kunskap och erfarenhet bör samlas centralt och det bör sedan finnas en strategi för att förse olika yrkesgrupper inom kommunen med rätt kunskap för att möta de utmaningar eller förstå de mönster som är relevanta inom respektive område. ### Olika nivåer av utbildning Det går att betrakta området som utbildning, kunskapsspridning eller löpande informationsinsatser. Specifik och mer djuplodande kunskap kan med fördel spridas i form av utbildningar som erbjuds särskilt utvalda individer eller grupper. Kunskapsspridning blir ett något mindre formellt sätt att dela erfarenheter till en bredare krets, exempelvis genom strukturerad dokumentation eller workshops. På en organisationsövergripande nivå finns det skäl att arbeta med en agenda för löpande informationsinsatser, där man medvetandegör organisationens satsningar mot välfärdsbrottslighet, visar vad som åstadkoms eller vilka som gör vad. På det sättet visar man också att frågan inte bara är en angelägenhet för vissa roller, utan något där allas engagemang i någon mån behövs. ### Inventera behov och fördela ansvar Den som sitter med det centrala ansvaret inom utbildningsfrågan behöver skapa en tydlig bild av vilka behov som finns och vilken information som behöver förmedlas till vilka medarbetare och med vilken frekvens. Oftast finns det bra strukturer att utgå från, så att man kan bygga vidare på befintliga arbetssätt och med de verktyg och arenor man brukar arbeta. Genom att fördela ansvar blir det enklare att hålla utbildningsmaterial, riktlinjer och kursunderlag aktuella. Det kan vara effektivt att involvera de medarbetare som är särskilt duktiga på ett område genom att formalisera ansvar och etablera en rutin för exempelvis återkommande workshops. ### Uppföljning och återkoppling En ofta underskattad komponent inom utbildning och informationsspridning är rutinerna för uppföljning och återkoppling. I samband med en kurs, workshop eller när en medarbetare läser ett nyhetsbrev så uppstår naturligt tankar, invändningar eller nya idéer. Genom att samla upp dessa göra man det möjligt att utveckla och förbättra materialet inför kommande utbildningar. I förlängningen blir det ett starkt verktyg för att höja kunskapen och förbättra arbetssätt. Videoversion

Välfärdsbrottslighet är ett växande problem som kostar kommuner miljarder och undergräver förtroendet för vårt samhällssystem. Enligt Lag (2023:196) har kommuner ett tydligt ansvar att arbeta brottsförebyggande. Många kommuner arbetar just nu med rekrytering av en samordnare på området och rollen håller snabbt på att professionaliseras, med de kompetenser och krav som är nödvändiga för ett effektivt arbete mot välfärdsbrottsligheten. (Video-version) ### Därför behövs en samordnare Mycket av välfärdsbrottsligheten sker på kommunal nivå och kommunerna spelar därför också en central roll i det brottsförebyggande arbetet. Området är i praktiken mycket brett och inkluderar bland annat felaktiga utbetalningar, oseriösa vårdaktörer och otillåten påverkan. Utan en tydlig ansvarig person riskerar arbetet att bli splittrat och ineffektivt. En samordnare säkerställer att det finns en strategisk plan, att utredningar genomförs och att samverkan med myndigheter som Polisen, Skatteverket och Ekobrottsmyndigheten förstärks. ### Lönsamt att investera i samordning Att ha en dedikerad resurs ger kommunen bättre förutsättningar att förebygga, upptäcka och hantera brottslighet inom välfärden. I någon mening kommer arbetet mot välfärdsbrottsligheten ofta att finansiera sig självt, men likafullt behöver man som kommun ta arbetet stegvis och göra avvägningar i sina satsningar. En samordnare har alltid relativa styrkor inom vissa områden och kunskapsluckor inom andra. Det är därför nödvändigt att arbeta med ett effektivt ramverk som fyller i kunskapsluckor, tillhandahåller rätt resurser, skapar en överblick över arbetet, hjälper till med prioriteringarna, skapar möjligheter att delegera arbetet effektivt och tydliggör på vilket arbetet går framåt över tid. I vissa fall kommer kommunen att behöva arbeta med befintliga resurser inom kommunen snarare än att nyrekrytera. Det förstärker behovet att ett effektivt stöd för överblick och styrning. ### Samverkan mellan kommuner Det finns en stark tradition av samverkan mellan kommuner. Lantero tar fasta på de grupperingar och kluster som redan har ett välfungerande samarbete. Samtidigt är det viktigt att sprida de goda exemplen över hela Sverige, vilket i Lanteros verktyg till stor del görs genom att lägga upp exempel från kommuner som resurser, genom att skapa generella checklistor från verkligt arbetsmaterial ute i kommunerna eller visa på vägledningar och utbildningar som redan utvecklats.