Riskanalys som verktyg mot välfärdsbrottslighet

När man som kommun börjar att arbeta metodiskt mot välfärdsbrottslighet är det ofta effektivare att utgå från vilka risker som finns, snarare än att försöka identifiera överträdelser och arbeta därifrån. Anledningen är inte minst att mycket fusk aldrig ens upptäcks.

Kommuners verksamhet är mycket varierad och komplex, men följer i huvudsak dokumenterade processer och regler. Därför börjar man lämpligen i de styrdokument, regelverk och instruktioner som finns. Där kan man hitta och bedöma formerna för hur gynnande beslut, tillstånd, avtal eller utbetalningar beslutas.

Det här arbetet ger i förlängningen också förutsättningar att jämföra den egna verksamheten med andra och hämta inspiration från de goda exempel som finns.

Kartläggning

Det man först behöver göra är en kartläggning av alla relevanta styrande dokument. Man utgår normalt sett från en mall och upprättar en komplett förteckning över dokumentationen av regelverk, processer, instruktioner och motsvarande. Det är förstås viktigt att engagera personal från olika delar av organisationen för att säkerställa att alla relevanta styrdokument och instruktioner tas med.

När förteckningen är på plats behöver man identifiera riskområden och göra det faktiska analysarbetet. Det finns externa leverantörer som kan hjälpa till med inventering och riskanalys. Externa konsulter kan förstås ta med relevant erfarenhet och göra ett bra jobb, men i grunden finns det fördelar med att hantera arbetet internt och det finns utmärkta verktyg som drar upp ramarna för analysen.

Crime proofing som informell standard

Crime proofing är en metod som har tagits fram av Brottsförebyggande Rådet, Brå. Det har blivit något av en informell standard för riskanalyser inom kommuner och myndigheter.

Crime proofing är ett flexibelt verktyg som syftar till att väcka rätt frågeställningar. Det går utmärkt att arbeta med olika typer av dokumentation genom att helt enkelt fokusera på de frågor som är relevanta för dokumentationen man arbetar med.

I korthet görs analyser enligt Crime proofing i fem steg:

• Det första steget är Insamling av underlag Man får hjälp att ta identifiera det underlag som behövs för att kunna arbeta med och bedöma ett specifikt regelverk. Stegvis går man igenom de olika underlag som finns och tillämpar frågorna i metodstödet.

• Andra steget är Regelverkets tydlighet och relation till andra regelverk Det här är den första delen av själva analysen. Här identifierar man otydligheter eller glapp mellan olika regelverk som öppnar upp för missbruk.

• Tredje steget, Förutsättningar för uppföljning och kontroll Man går igenom hur regelverket har utformats. Man tittar på de rättsliga och praktiska förutsättningarna att minimera felaktiga utbetalningar, exempelvis genom att dela information. Här går man också igenom befogenheter för kontroller, om det finns utbetalningar som bygger intyg och vilka incitamentsstrukturer som i så fall finns för intygsgivarna. Vidare, om det finns effektiva sanktionsmöjligheter när man upptäcker fusk.

• Fjärde steget i ramverket är Sårbarheter hos aktörer utbetalningen riktar sig till Mottagare av olika typer av utbetalningar kan göra fel omedvetet eller medvetet, antingen av okunskap eller som rent fusk. Här gäller det att kartlägga omständigheterna kring tydlighet och förstå hur kriminella tänker eller vilka metoder de använder. Det i sin tur blir utgångspunkten för att kunna etablera kontrollfunktioner.

• Sista steget är Summering och rekommendationer Slutsatserna från de tidigare stegen sammanställs så att man kan utforma en plan för det konkreta arbetet.

Ramverket är ganska självförklarande och ger en bra vägledning för handläggare på en kommun. Men man ska heller inte vara rädd för att involvera kollegor internt eller utifrån för att ta del av erfarenheter eller för att komma i gång med arbetet. Det går också bra att använda stödmaterial eller exempel som vi på Lantero samlar i vårt metodstöd FraudFinder.

YouTube-version finns här