Internationella visselblåsardagen

Sedan det blev obligatoriskt för arbetsgivare att ha en intern visselblåsarkanal har de arbetsgivare som använder Lanteros visselblåsarkanal mottagit över totalt 2 500 rapporter. Kommunal verksamhet har tre gånger så många rapporter jämfört med privat verksamhet. Införandet av visselblåsarlagen har inte varit utan utmaningar men vi kan se att många arbetsgivare har haft stor nytta av sina visselblåsarprocesser.

Tack alla modiga och kloka

Den 23 juni är det internationella visselblåsardagen. Med alla de tusentals ärenden som kommit in vill vi på Lantero passa på att uppmärksamma och tacka alla de modiga individer som tagit sig tid och energi att anmäla misstänkta missförhållanden. Vi vill också tacka alla de kloka arbetsgivare som tar visselblåsning på alvar och förstår nyttan med en väl fungerande visselblåsarprocess.

Stora skillnader

Lantero har kunder från både offentlig och privat verksamhet. Vi kan notera att offentlig verksamhet (i stor utsträckning kommuner) får tre gånger fler anmälningar jämfört med privata verksamheter. Orsakerna till detta kan vara flera:

• Kommuner är verksamma inom många olika områden
• Kommuner är normalt en relativt stor arbetsgivare
• Kommuner är en stor inköpare av både varor och tjänster
• Flera kommuner är utsatta för organiserad brottslighet

Men vi tror även att det kan bero på att många kommuner varit väldigt ambitiösa med sin visselblåsarkanal. De har arbetat aktivt för att göra kanalen känd och uppmuntrat att den ska användas när behov finns. Att det kommer in många anmälningar behöver alltså inte vara något negativt. Det kan vara ett tecken på att arbetsgivaren är öppen med sitt intresse att förbättra verksamheten.

Nya visselblåsarlagen är inte utan utmaningar

Jämfört med den tidigare visselblåsarlagen är den nya mer omfattande. Det innebär inte att den nödvändigtvis är tydligare. T.ex. bedömningen om en inkommen rapport faller under visselblåsarlagen eller ej, ska baseras på ett antal faktorer som är öppna för tolkning. Vad innebär det att ett ärende har ”allmänhetens intresse” av att utredas? Om det inte med säkerhet kan fastställas att anmälaren har fått informationen i ett ”arbetsrelaterat sammanhang”, ska det inte klassas som ett visselblåsarärende då? Om ett ärende har allmänhetens intresse, men anmälaren inte omfattas av visselblåsarlagens skydd, vad är då arbetsgivarens ansvar?

Vi tror att det centrala i svaret på ovan frågor ligger i visselblåsarlagens ursprungliga syfte: Att skydda uppgiftslämnare för att uppmuntra att människor ska våga anmäla misstänkta oegentligheter. Lagen har inte prövats i någon större omfattning än. Det innebär att det fortfarande finns otydligheter.

En annan utmaning är kravet på oberoende i handläggningen av inkomna ärenden. Ett krav som vi tycker är helt rimligt och centralt i visselblåsarlagstiftningen. Däremot ser vi ofta att arbetsgivare har problem med att leva upp till det kravet. Särskilt när det gäller mindre arbetsgivare är det svårt att lösa detta med interna resurser. Då är det extra viktigt att från början ha väl formulerade, förankrade och kommunicerade rutiner för hur detta ska hanteras. Om en jävsituation uppstår vid handläggning av ett ärende ska det vara enkelt, självklart och välförankrat att plocka in en extern resurs.

På ett övergripande plan kan vi tyvärr konstatera att vår erfarenhet är att interna visselblåsarkanaler har en viktig funktion att fylla. En funktion som på den korta tid som gått sedan nya lagen blev tvingande, har visat sig användbar och värdefull för många arbetsgivare.

Lycka till alla modiga individer och kloka arbetsgivare! Internationella visselblåsardagen är till för er.