Kommentar debattartikel om upphandling

Mårten Blix och Henrik Jordahl vid IFN har skrivit en debattartikel i Di om hur upphandlingar kan förbättras. Den huvudsakliga slutsatsen är att det finns värden med att tillåta en högre grad av subjektivitet från upphandlare, men att granskningen i gengäld behöver förstärkas och att all offentlig verksamhet borde granskas av Riksrevisionen.

Artikelförfattarna pekar på att upphandlingar ofta ska täcka in alla eventualiteter, vilket gör processen komplex och kostsam. Dessutom leder det till en fyrkantig tillämpning där formalia blir viktigare än analys.

Motbilden blir en upphandling med utrymme för sunt förnuft, där man tillåter mer av subjektivetet för att upphandlarna ska agera mindre som ängsliga paragrafryttare. Man jämför med näringslivet där mjuka kvaliteteter och stabila relationer ofta är viktigare än det lägsta priset.

Det är en viktig avvägning artikelförfattarna pekar på och aktuella exempel som bygget av nya Karolinska ger intrycket av att pendeln har svängt för långt och att det finns anledning att röra sig i den riktning de föreslår. Samtidigt finns det inbyggd problematik i att tjänstemän fattar beslut om stora ekonomiska värden där det finns utrymme för godtycke. Att processerna blir mer transparenta är positivt, men kommer inte mer än delvis lösa problemet. När det offentliga hanterar stora pengar så kommer korruptionen att smyga sig på.

Men givet att dessa grundförutsättningar i vårt samhälle knappast kommer att förändras i närtid, och givet att vi kan förvänta oss betydande välfärdstjänster i offentlig regi under lång tid framöver, är det ett utmärkt initiativ att etablera en mer professionell granskning. Att peka på hur regioner och kommuner regelmässigt bygger in intressekonflikter i granskningsrutinerna, med egna revisorer som granskare, ger möjligheter att ta steg i rätt riktning. Riksrevisionen kan agera mer professionellt, mer oberoende och det är naturligt att knyta deras granskningar till starkare sanktionsmöjligheter.

Samtidigt finns det uppenbara risker med stor centraliserad administration. Ett medskick från Lantero vore att låta dylika förändringar ta tid och ske successivt under en längre period. Plötsliga förändringar, utan delutvärderingar, leder alltid till oförutsedda effekter i komplexa system.

Alltså: goda tankar, men ha respekt för riskerna med att tillåta subjektivitet och låt förändringar ske successivt, så att oförutsedda problem kan fångas upp innan de skapat andra nya problem.